När jag inte vill bli lämnad ensam på dagen brukar jag tala om det när matte och husse går till jobbet på morgonen.
När de inte fattar gör jag en tydligare protest.
Häromdagen ställde jag mig i vägen för matte när hon skulle gå till jobbet.
Hon hade lurat mig genom att vara hemma lite extra länge (fast hon tråkade och pratade i telefonen hela tiden).
Sen störtade hon iväg och skulle ”gå på mässa”.
Tråk.
Jag ställde mig i vägen i alla fall, men det hjälpte föga.
Hon klev rakt över mig.
Sen sa hon att det skar i hjärtat att lämna mig.
Det kan det omöjligt göra.
Hon har ju inget hjärta som lämnar en stackars gris ensam på det viset!
ruffebloggen 