Jag har kommit på en ny grej.
Gå ut på promenad på morgonen heter den.
Det har verkligen inte varit min melodi förut. Inte här hemma i alla fall.
På sommarkollot i Dalslandet brukar jag vilja gå ut tidigt.
Här hemma brukar jag försvara mig med näbbar och klor (eller tryne och klövar) när det ska morgonpromeneras.
På morgonen ska man äta frukost och vila frukost.
Fast häromdagen, när jag hade plåster på bakfoten pga mattes inkompetenta klövklippning ville de inte att jag skulle gå på lådan så då var jag TVUNGEN att gå ut tidigt.
Urfånigt om ni frågar mig.
Det var nåt med kiss i bandaget.
Jag struntar väl i det, lådan är närmre än ån och jag var lite trött och törstig och ville inte gå långt.
Hursomhelst så var det ganska trevligt att gå till ån på morgonen.
Fåglarna kvittrade och det var lugnt och skönt.
Först protesterade jag såklart men efter ett tag fattade jag grejen.
Så nu har jag bett snällt(?) om morgonpromenad sedan dess.
Det hemliga trixet för att få dem att förstå att det inte är så att de bestämmer när jag ska kissa och att de har fått ”rätt” i sina tidigare försök är att spela svår.
Först går jag upp och får frukost, sen låtsas jag gå och lägga mig igen.
SEN, precis när de ska gå iväg till jobbet.
DÅ talar jag om att det är dags för promenad.
Det är klart att de går ut med mig.
Win!
ruffebloggen 