Nu är jag hemma vid min damm i stan igen.
Jag har varit på minisemester i Torslanda sen i fredags nämligen.
Matte och husse åkte till Gotland och säg på när fröken Otur och hennes karl gifte sig.
Det var fint, roligt och myggigt sa de.
Själv var jag i någon form av cell…
Nej då, det är bara blixten som får det att se lite Guantanamomässigt ut 🙂
Jag har haft det jättebra i Torslanda.
När jag och matte kom dit i fredags gick jag direkt in och hälsade på den snälla människan som ger mig mat!
Sen var vi ute massor och luftade oss och rätt var det var så kom snälla människans man gående.
Honom känner jag!
Så jag sprang över gårdsplanen fortare än vinden och hälsade glatt och länge.
Oj så glad han blev då!
Sen byggde dottern om lite i boxen bredvid min.
Då fick jag komma ut och hjälpa till.
Jag var så hjälpsam!
Fast när det blev tråkigt att hjälpa till gick jag till andra delen av huset och hälsade på mina kompisar istället.
Det är bulldoggarna som bor där för jämnan.
De är så snälla och tysta att jag tyckte att de förtjänade en liten hälsningsrunda.
Men vad förvånade alla blev för att jag hade gått dig. De hittade mig först inte för de kom inte på att leta bland hundarna.
I morse kom en trött matte och hämtade mig.
Lika bra det, för när det är vardag kommer alla andra hundar och de är inte alltid lika tysta som mina polare.
Nu är jag hemma och vilar upp mig, skönt efter en sån här hektisk minisemester!
ruffebloggen 