superhero

Husse är fortfarande på pingvinkalas. Fast det är mörkt men kanske inte riktigt mitt i natten ännu.

Matte har varit på Liseberg och hälsat på Linderödssvinen.

Hon sa att de lät som jag men var lite större.

Det kanske de är, men de kan aldrig vara tuffare än jag.

Jag är tuffare än de flesta.

Jag har ju dödskallar på mitt halsband.

Matte har dödskallar på det mesta.

Det är någon sorts fixering.

Min fixering (om jag nu måste ha någon) är mat.

Min superhjälteförmåga är att jag effektivt dränker TV-ljud genom att gå (klövarna låter lite) och artighetskonversera. Husse säger att jag är jätteduktig på att prata när det t.ex. är nyheter på TV eller när programledaren på frågeprogrammet de ser på ibland på eftermiddagarna ska säga svaret på någon fråga han funderade på.
Jag gillar att känna mig duktigt så jag brukar försöka ha bra timing vid de där tillfällena. Då surar han.

Han kanske är ironisk?

Men jag är faktiskt bara nio år, hur ska jag förstå det?

Mattes superhjälteförmågor är att hon har svårt att skilja på höger & vänster och att hon visslar otroligt falskt (och vi lider alla tre för hon envisas med att göra det ofta).

En av husses superhjälteförmågor är att han alltid lyckas välja måndagsexemplar av saker. Det är alltid skav på ett hörn eller fattas delar eller så trillar grejerna sönder av ingen anledning.

Matte undrar vad det säger om hans val av henne…