Fin namne

Härom veckan när vi var ute och promenerade på muren fick vi sällskap av en annan Rufus.

wpid-20150502_160710.jpg

 

Han var nyfiken, tyst och välartad.
Bra egenskaper alla tre.

Jag fick passera utan påhopp och Rufus stod snällt och tittade på mig.
Han ville nog egentligen hälsa men jag slapp den plågsamma processen.

Jag har ganska väldigt svårt att förstå hundars fascination av att nosa varandra i ändalykten.
Det finns ju så mycket annat intressant att lukta på ute istället för andra fyrfotingars rumpor…

Numera kollar vi alltid efter Rufus när vi är ute och spatserar för att se om det kanske ska vågas hälsas nästa gång!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s